Att sätta ut Flottbron i Perus är en gammal tradition; den byggdes upp första gången redan år 1845. Den byggs ut varje vår i maj-juni, och plockas upp igen under hösten, för att byggas ut igen under följande vår/sommar.
Flottbron leder som en genväg över Lappfjärds å som rinner genom Perus by. Ursprungligen var Flottbron en bro som flöt på vattnet, därav namnet. I mitten av ån fanns en stenbank som stöd för att bron inte skulle sjunka vid tung belastning. Långt senare har konstruktionen ändrats och blivit till en bockbro, men det gamla namnet har fortsatt leva kvar.
Från början fyllde Flottbron en viktig funktion framförallt för ortens bönder, så att de snabbare kunde färdas mellan båda sidorna av ån. Med tidens gång har byggandet av Flottbron dock blivit mer av en kulturhistorisk gärning. I takt med att jordbruksredskapen också har blivit större – och tyngre – så används Flottbron idag främst av motionärer och personbilar, och har en viktbegränsning på 2 ton.
Flottbron består enbart av trävirke. Den bärs upp av stockar som slås ner i ån med en stor slägga. Stockarna fästs ihop med tvärslån, och själva bron byggs av sju tum tjocka plankor som passas in i stödstockarna utan spikar. På dessa byggs slutligen brolocket av tunnare plankor. Det fysiskt tunga arbetet sköttes tidigare av ortens bönder, men efter ett uppehåll på några år så sköts det egentliga arbetet sedan år 2017 av Lappfjärds brandklubb, i samarbete med Perus Byaförening och staden Kristinestad som står för virket.
Idag är Flottbron ett sällsynt brobygge och en kulturell raritet; det finns endast en handfull liknande broar som fortfarande byggs i Finland. Arbetet med att bygga bron, och det faktum att den finns där under en stor del av året, är idag ett kulturhistoriskt arv och Perusborna är stolta över att traditionerna och kunskaperna hålls vid liv.